Kommunikationspolitik
1. Kommunikationspolitik
Kommunikationsministeriet svarar bland annat för den
lagstiftning som gäller infrastruktur, dvs. kommunikationsnät,
frågor med anknytning till dataskydd och informationssäkerhet,
tillgången till kommunikationstjänster, ärenden som gäller
frekvenspolitik samt lagstiftningen om radio- och
televisionsverksamhet.
Målet med kommunikationspolitiken är att trygga fungerande och
pålitliga förbindelser och tjänster för alla hushåll, företag och
organisationer.
Ministeriet främjar speciellt utbudet av snabba bredbandsanslutningar. Förbindelserna bör vara högklassiga och rimligt prissatta. Elektronisk kommunikation bör vara tryggt. Samtidigt ser man till att den traditionella basservicen som postutdelning bibehålls i hela landet.
Betydelsen av informations- och kommunikationsteknologi för att förbättra tillväxten och produktiviteten är avgörande. I enlighet med regeringsprogrammet utvecklas bland annat offentliga elektroniska tjänster, tillgängligheten av elektronisk kommunikation, förbättras öppnandet av offentliga informationsreserver och användandet av smarta lösningar tväradministrativt.
Kommunikationsverket som lyder under kommunikationsministeriet tar ut televisions- och koncessionsavgifter, beviljar kortvariga koncessioner, övervakar innehållet i tv- och radioprogram och reklam samt övervakar hur postens samhällsomfattande tjänster fungerar och följer upp servicenivån på dem. Dessutom förvaltar verket radiofrekvenser och meddelar om hot mot informationssäkerheten.
Ministeriets tjänstemän deltar också aktivt i den strategiska beredningen av ärenden i Europeiska unionen och i det internationella samarbetet. I Europeiska unionens teleministerråd representeras Finland av kommunikationsministern.
Ministeriets kommunikationspolitiska avdelning är indelad i två enheter. Kommunikationsnätsenheten bereder lagstiftning som gäller frekvenser och nätkoncessioner, bredband, informationssäkerhet och skydd av kritisk infrastruktur samt annan strategisk styrning.
Enheten för kommunikationstjänster svarar för frågor som gäller dataskydd och konfidentialitet vid kommunikation, beredningen av programkoncessioner för radio och television, postverksamhet samt presstöd.
2. Kommunikationsnätspolitik
Myndighetsregleringen eftersträvar teknikneutralitet
och till att optimera tjänsternas kvalitet, pris och
tillgänglighet. Trots att antalet frekvenser i Finland
är begränsat, bebyggelsen gles och
kommunikationsmarknaden liten är
kommunikationstjänsterna internationellt sett
förmånliga och högklassiga.
I och med att de tekniska möjligheterna och
användningssätten ändras är den största utmaningen inom
kommunikationspolitiken att skapa tidsenliga
förutsättningar till ett rimligt prissatt kommersiellt
utbud av tjänster och samtidigt trygga basservicen i
hela landet. Eftersom branschen är investeringsintensiv
kräver en lyckad kommunikationspolitik
långsiktighet.
3. Frekvenspolitik
Syftet med lagstiftningen om radiofrekvenser är att främja en effektiv, ändamålsenlig och tillräckligt störningsfri användning av radiofrekvenser, att trygga en rättvis tillgång av radiofrekvenser, att skapa betingelser för en så fri rörlighet för teleutrustningar som möjligt samt att främja kommunikationsmarknadens effektivitet vid allmän televerksamhet.
Målet med den finländska frekvenspolitiken är att säkerställa en flexibel och med tanke på samhället effektiv användning av frekvenserna. Finland har fattat betydande frekvenspolitiska beslut, ofta som det första landet inom EU och hela världen.
I november 2009 ordnades den första frekvensauktionen i finländsk kommunikationspolitisk historia som ett försök. Pilotförsöket omfattar också en eftermarknad för frekvenser och en möjlighet att välja den tillhandahållna tjänsten.
På längre sikt kan kriterierna för att bevilja frekvenser förändras mycket radikalt. Kognitiv radio skapar mycket intressanta möjligheter att öka en flexibel användning av frekvenser.
En omvälvande reform av televisionsmarknaden förestår 2017, då det torde vara möjligt att fatta också sådana frekvenspolitiska beslut som internets starka frammarsch och den trådlösa kommunikationens tillväxt kräver.
Digitaliseringen av televisionssändningarna 2007 frigjorde en del frekvenser. I juni 2008 beslöt regeringen att anvisa frekvensområdet 800 megahertz för mobilnätens bredband. Största delen av de frigjorda frekvenserna anvisades fortfarande för televisionsverksamhet.
Frekvensen som tidigare användes av NMT 450-mobilnätet har anvisats för ny bredbandsteknik. UMTS-användning är tillåten på den rätt låga frekvensen 900 megahertz. Området 1800 megahertz har anvisats för LTE-teknik som är en vidareutveckling av UMTS.
4. Kommunikationstjänstepolitik
I regeringsprogrammet för åren 2011-2015 poängteras medborgarnas rätt att delta i informationssamhället och den digitaliserade världen utan hinder oberoende av förmögenhet, hälsotillstånd, ekonomisk ställning eller bostadsort.
I regeringsprogrammet ingår också preventiva åtgärder för att undvika digital marginalisering genom att stöda äldre människors nätverkskompetens samt att utveckla tjänster och teknologi som riktar sig till dem.
Informationsreserver producerade med offentliga medel öppnas allt mera för medborgar- och företagsbruk under regeringsperioden. Offentliga informationssystems interoperabilitet säkerställs genom användande av öppna gränsytor och standarder.
Förberedandet av besluten öppnas för medborgarna genom användandet av informationsnätverk. En ökning av användandet av sociala medier och annan interaktiv informations- och kommunikationsteknologi ska öka kommunikationen mellan myndighet och medborgare.